- Jag behöver din kyla nu, jag behöver din svala hud
Nu kanske jag borde skriva vad jag har fått och sådär.
Men om ni undrar så får ni fråga. Men jag är jättenöjd i alla fall.
Här kommer en dikt eller vad man ska kalla det,
som jag publicerade på min förra blogg.
Mannens farväl
han grät inombords, det såg jag.
fast jag kände honom inte, visste inte hans namn.
men jag visste,
såg det i hans omfamning.
kanske var det hans farfar
(han kanske hette Gösta eller Ragnar?)
kanske var det ett farväl,
kanske en återförening.
ett farväl..
när tåget åkte,
tufftufftuff,
var de kvar.
jag grät lite för pojkens skull.
för bredvid mig på tåget satt hans farfar (?)
mannen frågade mig vad som var fatt.
jag sa att jag hade bevittnat ett farväl.
mannen sa att han hade varit med om ett.
att han grät inombords.
att jag var modig som grät.
salta och blöta tårar.
jag sa att det var han som var modig.
för han vågade i alla fall säga farväl.
Ta mig härifrån. Ett litet tag i alla fall.
- GOD JUL!!
Nu har det snöat ännu mer och jag är lycklig för jag älskar snö.
Ha en fin julhelg allihopa! :*
- Hej mitt vinterland, nu är jag här
såhär ser det ut just nu, woho!
- Snön hyr ut sin oskuld, för skiten bara känns
Jag var ute och gick förut i cirka 1,5 timme här i min hemstad. Kallt som tusan var det, säkert några minusgrader. Medans jag gick där och lyssnade på Kent så funderade jag lite då man inte kan göra mer än det när man är helt ensam. Kom och tänka på att man inte alls vet var man har vissa personer. Hur man är helt ovetande om vad de egentligen vill och tycker, även om man känner dem väldigt väl. Och det skrämmer mig lite. Borde jag inte veta sådant? Är det jag som är ouppmärksam och dålig? Jag vet inte. Jag hoppas inte det.
Nu lyssnar jag på musikhjälpen och suktar efter att prata med någon.
Imorgon (eller ja.. på dagen) lägger jag upp bilder på hur det ser ut här i staden för tillfället. Det ligger ett tunt lager snö på marken och det är is nästan överallt. Trevligt..
- I en tid då inget händer, i en stad som alltid sov
första bilden: JOBBIG PRICK JAG VET
andra bilden: talar för sig själv
tredje bilden: såhär kan man se ut ibland
- All I want for Christmas is you
Bilder från jul på Liseberg.
Tyvärr tog mitt batteri på kameran slut, så det blev typ noll bilder..
- Och i gruset låg en fegis kvar
Detta har väl hänt sen senast:
Det har brunnit på min skola tre gånger.
Jag har varit på fars och jul på Liseberg.
Jag har varit på julkalas med massor av fina vänner.
Jag har pratat om kent i svenskan.
Jag har funderat massor. Försökt att reda ut alla mina tankar som har knycklat ihop sig i min hjärna som ett garnnystan. Försöker skriva ner vad jag tänker för att få lite mer ordning. Men inte ett ord fastnar på papper. Ju mer jag försöker, dessto mer förvirrad blir jag. Jag får ingen ordning. Alla tankar stannar kvar och knycklar ihop sig ännu mer. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt allt. Eller jo, egentligen vet jag det. Men jag är feg. Vad jag behöver är att prata. Men som alltid fastnar mina ord just när jag ska uttala dem. Så jag föredrar att skriva, så jag slipper alla menande blickar och den pinsamma tystnaden när de inte vet vad de ska säga. Men orden är som sagt helt borta.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva egentligen. Men om någon har lust får den gärna skriva ett mail eller någonting. Om vad som helst. Jag gillar att prata om vad som helst.
Anyway: [email protected]
