- Snön hyr ut sin oskuld, för skiten bara känns

De senaste dagarna har jag börjat på mängder med inlägg men alla har hamnat i utkastmappen innan jag har blivit klar med dem. Så nu ska jag försöka skriva ett helt inlägg.

Jag var ute och gick förut i cirka 1,5 timme här i min hemstad. Kallt som tusan var det, säkert några minusgrader. Medans jag gick där och lyssnade på Kent så funderade jag lite då man inte kan göra mer än det när man är helt ensam. Kom och tänka på att man inte alls vet var man har vissa personer. Hur man är helt ovetande om vad de egentligen vill och tycker, även om man känner dem väldigt väl. Och det skrämmer mig lite. Borde jag inte veta sådant? Är det jag som är ouppmärksam och dålig? Jag vet inte. Jag hoppas inte det.
Nu lyssnar jag på musikhjälpen och suktar efter att prata med någon.

Imorgon (eller ja.. på dagen) lägger jag upp bilder på hur det ser ut här i staden för tillfället. Det ligger ett tunt lager snö på marken och det är is nästan överallt. Trevligt..

Reaktioner

Kommentera inlägget här:

Avsändare:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0